Douglas Haddow författade en av 2008 års mest omtalade texter avseende popkultur - “The Dead End of Western Civilization”. I texten argumenterade Douglas att den såkallade hipstern skulle vara slutet på vår civilisation som vi känner den.
Den här gången har han tagit sig an reklamen ur ett historiskt perspektiv, vad som sker i Usa - i form av utdöende tidningar/tv-stationer - relaterat till vad reklambyråer faktiskt gör. Han argumenterar runt dialogskapande marknadsföring i relation till mer klassisk massmarknadsföring och menar att den senare kommer dö, medan den tidigare kommer betraktas som kanibalistisk. Han menar vidare att den nya tidens marknadsförare är att betrakta som producenter av pop-nihilism - “These “pop-nihilists” don’t want to sell boring shit to an emaciated class of brain-dead plebs – they want to create engaging content that inspires dialog between individuals and the brands they connect with, and they want to do it in an interesting, artful manner that doesn’t insult your intelligence.” och slutligen att reklamen håller på att äta sig själv samtidigt som dennes klassiska medium håller på att lämna oss.
Även om stora delar av det som redovisas i den historiskt orienterade delen av texten är att betrakta som “väldigt amerikanskt” ägs ändå 9 av 10 kommunikationsföretag av jättar som någonstans bygger sin ideologi utifrån vad som en gång varit. Kapitalismen är ju som alla vet i allra högsta grad global. Personligen anser jag att den relationella tanken om den nya formens marknadsföring i perspektiv med tidningsdöden är intressant. Spelplanen för en bransch i behov av något typ av medium ritas verkligen om. Oavsett Tap Water Projects, Whooper Freak-outs m.m. Vad är nästa spelplan?
Bjarke Ingels är mannen bakom danska BIG. Han är känd för sina balansakter som alltid går på gränsen mellan lekfullhet och praktiskt orienterad arkitektur. I presentationen talar han om utställningen “Yes Is More” som pågår vid Danskt Arkitektur Center i Köpenhamn. Hans byrå har under en längre period utvecklat det nya området Orestad och nu senast en “masterplan” för en ö-grupp i Azerbaijan. Projekten skiljer sig med andra ord nämnvärt.
(Presentationen innehåller flera delar så tryck på Play igen när den första delen är slut. Till sist kommer t.ex. hans förslag för Slussen)
Varför då en arkitektbyrå? Jo, I beskrivningen av sig själva finns en rad insikter att plocka upp - även om man arbetar med att sälja kreativitet av det mer emotionella slaget.
“At BIG we are devoted to investing in the overlap between radical and reality. Choosing between them you condemn yourself to frustrated martyrdom or apathic affirmation. By hitting the fertile overlap, we architects once again find the freedom to change the surface of our planet, to better fit the way we want to live. In all our actions we try to move the focus from the little details to the BIG picture. “
I andra sammanhang talar han ofta om att “We want to explore what’s happening if we say yes to reality”. Det sistnämnda är en viktig livsfråga samtidigt som den innehar enorm relevans för alla typer av kommunikativt arbete. Ett tvingat studium av verkligheten kan rimligen inte vara likställt med att acceptera hur verkligheten ser ut och våga anpassa sig därefter.
När det stormar ute kan man skrika högt tillsammans med alla andra eller försöka lösa sina problem genom att visa att det faktiskt arbetar människor bakom den glättiga fasaden - som i slutändan skall lösa andra människors problem. Well done.
Jag känner mig totalt oinspirerad av att läsa bloggar just nu. Diskussionen i de forum som jag vanligtvis läser präglas av ett patenterat språkbruk, alla tycks dela samma sorts uppfattning om att frälsningen är här i och med det skifte som sker i ekonomin och i samhället i stort. Vissa lyckas uttrycka sig mer nyanserat än andra - medan de flesta tycks upprepa vad någon annan säger eller helt enkelt bara hålla med.
Själv ägnar jag mig åt att lära mig saker - all day - everyday.
London School Of Economics publicerar sedan en tid tillbaka en rad av sina öppna föreläsningar och samtalskvällar. Ett av många bättre samtal som föll mig i smaken var Gillian Tetts föredrag om varför ekonomin gick som den gick. Gillian är för de med intresse för siffror och diagram en känd profil från Financial Times. Det speciella med henne är dock att hon i grunden är tränad inom Socialantropologi. Boken verkar vara en spännande historia - dragningen likaså.
Inte helt förvånande efterlyser hon som flertalet andra begåvade personer sunt förnuft - även inom finansvärlden. För vem vet egentligen vad bankerna gör med folkets pengar? Inte ens banken bredvid din egen bank, om man ska tro henne själv.
Kenya Hara är Art Director hos Japanska Muji. Ovanliggande keynote kommer ifrån konferensen Imprint Culture Lab 2008. Minimalisten i mig uppskattar att han talar i termer som “the concept of emptiness” som en övergripande faktor då han ritar upp Mujis framtid produktmässigt.
På ett djupare plan är det en viktig lärdom att ta med sig in i utvecklandet av annat än just fysiska objekt. Om utgångspunkten alltid är att “förstå” för att kunna “göra” därefter blir utrymmet för missförstånd alltid större än en djupt rotad förståelse för vad som verkligen sker i människors begreppsvärld. Förståelsen för människor borde i vissa fall vila i något övergripande, i stället för ett ofullständigt pussel på mikronivå.
I dag kommer domen i målet mot Pirate Bay. För den som söker svar och alternativ i tanken bortom den polariserande “vi &dem”-debatten rekommenderar jag att titta på det här samtalet som ägde rum tidigare i år hos den liberala tankesmedjan Fores.
Även om alla märkbart håller med varandra visar det klart och tydligt att en annan värld är möjlig. Eller rättare sagt måste vara möjlig.
“Have an open mind to listen and get ready to learn that there are so many things that we don’t really know and understand. It is in our nature to find familiar references when we are encountered with something new. Having an open mind mean that you don’t put any judgement into that process” - Younghee Jung, Nokia.
Bonnier gjorde nyligen om sin webb och sin externa kommunikation. Gillar webben, även om den har sina svaga sidor, och det humanare tilltalet på flera plan. Man har samtidigt som lanseringen publicerat filmer ifrån sin personalkonferens vid namn Grid08. Det verkar ha varit ett litet TED i miniformat ute i Vinterviken i Stockholm. Bonnier har haft den goda smaken att dela med sig av de mest centrala talarna. Dock inte Jonas Bonniers ord till sina anställda - även fast vi bjuds på 30 sekunder extremt spännande retorisk framställan.
En av de mest intressanta talarna var Younghee Jung som kombinerar sina kunskaper i antropologi & design för att bidra med insikter till utvecklandet av mobiltelefoner utifrån hur vi faktiskt lever i dag. Hon talar om hur de agerar i fält, vilka frågor som är mest centrala och hur de brukar arbeta för att få in data på bästa sätt. Kul att hon talar om sitt arbete som en möjlighet för henne att “pursue her dream”. Samt det faktum att hon kombinerar sin kunskap om design med att arbeta med människor - det mest centrala för att utveckla & förändra. För ekonomi kan vi väl inte längre förstå? Åtminstone inte att förstå oss själva och andra runtomkring oss.
En månad fylld av diverse ting har gjort att bloggen hamnat längre och längre bort mentalt. Nu börjar jag sakta närma mig poster i huvudet.
Har funderat mycket kring riktning. Vem är det jag skriver för och varför? Filtrerar jag, Kommenterar jag filtreringar, Står jag för det jag tipsar om? I vad bottnar intresset för att läsa mig? Med hjälp av några kloka personer har jag börjat närma mig funktionsdugliga svar på de frågorna. Därför hade jag tänkt börja posta igen, ungefär som förut. Men något annorlunda. Ni kommer märka hur.
Dessa två poster är extremt tankeväckande inom just riktning av såväl bloggar som hur vi producerar och konsumerar information i stort;
FlowingData presenterar minimalistiskt UN-data hämtat ur databasen innehållande 66 miljoner olika “dokument” om vad som försigår i världen just nu.
Vad jag förstår är det en ensam person som ligger bakom FlowingData och just detta projekt beskriver han som “an effort to make this world data visible. More than anything though, it was a chance for me to mess around with some data.”
Entusiasm när den är som bäst & viktigast. Intressant hur självklarheter blir så mycket tydligare när de visualiseras på rätt sätt. Faktum är att mycket av det som presenteras i dessa grafer och diagram är information som finns på en armlängds avstånd varje dag, men något vi ändå väljer att inte ta till oss. Visuell tydlighet är kanske det som får oss att “svälja” även det vi inte vill inse?
