64 Kornél Kovács
Fotograf: Tor Rauden Källstigen
Kornél Kovacs är 23 år, dj, arrangör, skribent i DN och en av programledarna för Sveriges Radios P3 Dans. Nyligen kom han hem ifrån Red Bull Music Academy. Evenemanget kan beskrivas som en jättelik workshop där trettio talanger från hela världen får spela in, producera och framförallt mötas, denna gång i Barcelona.
Vad jag tycker är intressant är hur företag väljer att spendera delar av sina marknadsföringsbudgetar annorlunda. Red Bull är väl inte de med den mest linjära kommunikationsplanen, men de har ändå under flera år skjutit in pengar i detta. I en tid där man talar om förändringar av medielandskapet är nya investeringsmetoder väldigt intressanta. Ändå talas det väldigt lite om den här typen av alternativ. Man kan väl kalla detta för ambassadörprogram eller liknande. Det är egentligen irrelevant. Vad jag ser är ett projekt som tar gruppers intressen på allvar och dessutom går så långt att man investerar i dem. Man finansierar alltså den fortsatta framväxeten av modern popkultur och investerar i långsiktig lojalitet. Detta under extremt fria former.
Jag tog ett snack med Kornél för att se hur hans insikter såg ut efter tiden i Barcelona.
Hej Kornél! Du drog bara timmar efter Richie Hawtins besök i Stockholm till Barcelona och Redbull Music Academy. Berätta för de som inte vet vad det är, hur hamnar man där och vad är syftet på plats?
Hej Johan! Red Bull Music Academy är väldigt mycket, och jag är i skrivande stund fortfarande lite överväldigad av upplevelsen. Man kan beskriva det som en slags tvåveckors intensivkurs i musikskapande och studioteknik blandat med föreläsningar, spelningar, improvisationsövningar, festande och musiklyssnande. RBMA samlar en gång om året 30 unga musikskapare – allt från sångare till instrumentalister och dj:er – och låter dem härja fritt i för ändamålet specialbyggda lokaler. Det hela äger rum i en ny stad varje år, denna gång var det Barcelona. Man hamnar där genom att fylla i ett långt, jobbigt och hemskt roligt ansökningsformulär samt skicka in någon form av egenhändigt skapad musik. Vad syftet med det hela är, väl på plats, är upp till varje deltagare. Jag åkte dit för att lära mig saker, knyta kontakter och ha kul, och det var precis vad jag fick göra.
I egenskap av producent och dj, hur känns det att vara en del av sådana evenemang? Vet att begreppet “konstnärlig frihet” låter extremt nödigt. Men ändå, fick ni göra vad ni ville eller vad saker styrda av Red Bull?
Det kändes aldrig styrt av Red Bull. Möjligtvis styrt av RBMA som organisation i viss mån, men där finns en skillnad. Föreläsningarna, två om dagen, hade obligatorisk närvaro, men det kändes inte så jobbigt när föreläsarna var folk som Sly & Robbie, Chuck D från Public Enemy och technogudfadern Wolfgang Voigt. Det fanns ingen press på en att prestera något särskilt, eller något överhuvudtaget, varken från Red Bull eller RBMA som företag, eller någon på plats.
Hur var snacket bland er deltagare att ni faktiskt var där tackvare ett multinationellt varumärke?
Det gav upphov till en del intressanta diskussioner. Vad är Red Bulls syfte med att sponsra en sådan här grej? Jag är säker på att du, som kan sådana här grejer, har ett bättre svar på den frågan än jag. I övrigt fanns det så mycket att göra på plats att man inte tänkte så mycket på syftet med det hela. Vi var 30 musiknördar i ett stort hus utrustat med tio fantastiska musikstudior, gratis mat och kaffe (och Red Bull!) och fler musikmojänger än vad man någonsin kommer hinna samla på sig under en livstid. Släpper man loss 30 småbarn i en godisaffär kommer de knappast fråga vem som står för notan, eller varför.
Vad var det mest centrala i Barcelona, att producera eller att mötas?
Absolut att mötas. Jag tror inte någon av oss 30 medverkande egentligen gjorde färdigt en enda låt under de två veckorna. Däremot inleddes en hel del väldigt lovande framtida samarbeten. Det var hela tiden tydligt att just det var tanken med det hela.
Din klubb var ju med och lanserade en ny mobiltelefon i somras. Hur gick det till?
Vi hjälpte telefonföretaget med att arrangera en fest åt deras medarbetare, de hjälpte oss med lite praktiska saker som stora företag är duktigare på att lösa än små klubbkollektiv. Det hela var väldigt enkelt och avslappnat. Det kändes roligt att ett så stort företag ville sponsra en sådan relativt liten och skev klubb som Ficks, så pass roligt att vi faktiskt inspirerades till att göra en skojig YouTube-reklamfilm åt företaget, trots att detta inte var något de hade bett om.
Tror du varumärken vill åt de häftiga målgrupperna på klubbar eller mer att associeras i ett coolt sammanhang?
Vad är skillnaden? Ta exemplet med telefonföretaget och Ficks till exempel, ingen som inte ÄR klubbens målgrupp skulle ju tycka att just Ficks är ett “coolt sammanhang”. Tror faktiskt att det gäller Red Bull och RBMA också. Red Bull har så vitt jag vet aldrig gjort någon reklam för RBMA utanför sina egna hemsidor, trots att de uppenbarligen skulle tjäna på det. De som känner till RBMA, och tycker det är coolt, är med största sannolikhet även en del av målgruppen för det, antingen som potentiella medverkande eller som musikfans som vill lyssna på RBMA:s radiosändningar eller titta på inspelningar av föreläsningarna, et c.
Klubbar med höga ambitioner måste ju vända sig till de med mycket pengar. Tror du man kan ta det till överdrift så att besökare vänder klubben ryggen? Vad är viktigt om man ändå behöver sponsorer för en fest?
För min del går gränsen vid att låta sponsorer påverka musiken, dekoren, eller klientelet. Det har ännu aldrig hänt mig att något företag skulle vilja påverka dessa saker.
Och avslutningsvis, vad är viktigt i dina egna klubbar? Hur gör ni PR och vilka tankar brukar finnas bakom?
Vi gör PR på communities och ibland med affischer på gatorna. Det viktiga är att förmedla en känsla av eskapism, gärna på ett provokativt, subversivt sätt så man sorterar bort tråkmånsar från gästskarorna.
63 En hel rad härliga verktyg
“For most agencies, there’s little if any profit in telling their clients to get involved in social media. Even if they are helping to get the ball rolling in some way, there’s very little production or execution money associated with giving your client tips on how to follow followers on Twitter.”
Alfred lyfte i dag upp problematiken i Zeus Jones inlägg om byråers inställning till de såkallade Socila medierna. I korthet menar skribenten att byråer inte har något att hämta hem genom att bara ge råd kring hur kunder skall agera inom det “nya” området. Det är en överlag ganska dyster bild som framställs av klassiska kommunikationsinstansers möjlighet att erövra mark inom det här området.
Jag tror att man måste se på de sociala medierna utifrån ett strikt användarperspektiv. Glöm alla normala parametrar och svara på frågan “Var finns den mest effektiva och naturliga platsen för att detta skall nå så många som möjligt?” och lägg det andra benet i de trygga normala verktygen. Detta betyder att arbetssättet står kvar, men att det plötsligt finns en toppingmöjlighet av alla kampanjer med en rad fantastiska verktyg. Hur kan man vara skeptisk till att göra det man gör ännu bättre?
62 Mobbler
Ett litet mellaninlägg innan massa kul som är på gång.
Jag har en Nokiatelefon som snurrar i S60-Miljön. För en tid sedan utvecklades en applikation som gör det möjligt att lyssna på Last-FM rakt in i mobilen. Den kallas Mobbler och är precis den där lilla smaken av framtiden som ger gåshud, och miljön där radioreklam kommer ta plats som i Spotify. Rekommenderar alla med en S60-lur att genast skaffa Mobbler.
Inom kort kommer jag presentera ett nytt format på bloggen. De kommer främst handla om personer som på olika sätt är en del av kommunikationsmetoder jag tror är framtidens melodi eller bidrar till att skapa de själva.
59 I korthet
Blandat:
Samling av nyheter, kultur, bloggar, video m.m. Publicerat av ett gäng under ledning av en gammal Vanity Fair & New Yorkerredaktör.
Planning on Subversion skriver om Business Weeks lista över de 25 ledande på webben. De tar upp det intressanta faktumet att 8 av 25 på listan står under något typ av hot. Antingen att de ska bli något de inte syftar till att bli, köpas upp eller konkurreras ut av någon annan. Behövs hot om misslyckande för att lyckas?
Efter fem avsnitt kom det äntligen en bra lösning för uppdragsgivaren i Resumés buskis-tv “Reklamjakten”. Jag reagerade främst på en sak, under presentationen sa Garbergs om sin lösning “Man vill vara där intressanta människor är”. Frikopplat från lösningen som sådan är det en extremt god insikt. Och mig veterligen extremt ovanlig inom reklamvärlden. Skulle den användas skulle den inte skapa relevans så länge idén/kampanjen inte bar på ett forum för att eftersträva detta. Kolla in avsnittet på Resumé.
- Spännande om Amerikanska tonåringar och vanor.
Creative Social tipsar om en sajt där man kan stava “Change” och andra ord också. Sedan är det fritt fram att trycka de på t-shirts, klistermärken och banners.
60 Flickr & Facebook
Har anat det ett tag. Men att skillnaden var så gigantisk kunde jag inte drömma om. Flickr, som i begynnelsen var en av de tidigaste 2.0-sidorna, erbjuder lagring, organisering och möjligheten att posta till grupper. Medan Facebook gör dina foton till den del av din onlineidentitet som skapas i hela Facebooks kontext. En av de äldsta 2.0-sidorna är alltså markant mindre om man skall mäta popularitet i bilder.
Själv använder jag än så länge bara Flickr, det är dock ett val jag gjort för jag inte ser poängen med att dela förfester, semesterresor och liknande med mina 500 “vänner”. Jag tror att Flickr är det privata fotoalbumet som du delar ut genom att peka var i hyllan det står medan Facebook är den ändlöst populärkulturella årsboken som dör då folk blir äldre. Men visst kommer det vara kul att titta i i bland.
Valet av var publiceringen kan alltså ske i olika kontexter. Är du en person med extremt många bekanta kan ditt onlinebeteende bli restriktivt, medan en person som enbart släpper in de närmaste samt de några få steg bort har lättare att dela med sig och utnyttja nätverkens fulla funktioner. Hur skall Flickr övervinna detta? Genom att utveckla sin tjänst på det fundament de redan står på. De var först i sin genre. Facebook kommer ny layout till trots förr eller senare minska i intresse och vem vill posta bilder där inga intressanta människor är?
57 Teenagers
“Teenagers are being chased by the entrepreneurs, media companies and advertising dollars. iPod and iTunes became a massive hit by using the teenager segment as their penetration point. It remains to be seen who else does a comparably good job in leveraging this segment’s tremendous online presence and early-adoption capabilities. Obvious players in the Education industry are dogs, and sadly, they have not at all woken up to social networking’s significant potential in educating teenagers.”
Via Sramana Mitra
56 Jyri Engeström om objekten
Jyri har pratat på en Microsoft-konferens nyligen. Nu går han djupare mot de sociala objekten. Han har omformat i princip allt i sin presentation.
Vad jag fortfarande fascineras av är att hans infallsvinkel är väldigt unik. Känner inte till någon annan Sociolog som gett sig in i Webbvärlden. Jyris perspektiv på ekonomi och teknologi är sålunda väldigt speciella, dock alltid extremt relevanta och tankeväckande. Så även denna gång.
Här beskriver han själv presentationens tre delar,
För de som missat hans “Nodal Points”;
55 Russell Davies om maskinen som skulle skriva ut Flickr
Russell Davies & Matt Jones besökte Do Lectureskonferensen och talade om sitt konstiga projekt, att bygga en maskin som skriver ut Flickr på små vykort. Matt har jobbat på Nokia, styrt upp BBC på www och är ett allmänt fan av Web 2.0 i det “fysiska rummet”. Han berör mycket av dessa saker, medan Russell talar om problematiken i projektet, varför det är viktigt att ge sig in i ett projekt av den här sorten och att misslyckas. Misslyckandet verkar vara deras största lärdom. Att alla bör ha ett “slow project” är snarare det jag finner spännande än själva maskinen som just verkar vara ett stort misslyckande.
54 En sammanfattning
Ursäkta tystnaden. Mina studier tycks ta allt för mycket tid just nu.
Har hänt en hel del intressanta saker sen sist.
I ärlighetens namn fattar nog eleverna mer än konsulterna. Just det, ingen kände till Twitter, Jaiku, Flickr eller liknande.
53 JP Rangaswami om vad folk vill ha
Jag gillar inte matte. Men jag gillar ekonomi. Tror man kan förstå mycket av ekonomiska system utan att nödvändigtvis gilla/kunna att matte. Att dock kunna både och, samt gilla teknologi och fri information, genererar intressanta perspektiv.
Webbvärldens kändisekonom nummer ett JP Rangaswami säger det först teoretiskt med exempel. Sedan i en enkel rad “Varför fokuserar vi inte på att få folk att vilja betala för det de vill ha istället för att försöka få de att betala något de inte vill ha?” Jag drömmer om att den frågan faktiskt existerar på tidningar och skivbolag. Men tänk efter en stund, det låter enkelt, men det är det inte. Framförallt innefattar den ett strukturellt ifrågasättande som förändrar den rådande maktordningen. Och makt, det är inget man släpper ifrån sig så lätt, även om man ser att man kanske borde.
Powered by WordPress with Hiperminimalist Theme design by Borja Fernandez.
Entries and comments feeds.
Valid XHTML and CSS.