◊ Johan Loman

417 Peter Saville – What Inspires You?

“What is needed is what inspires me. . .”

402 The state of the world

FlowingData presenterar minimalistiskt UN-data hämtat ur databasen innehållande 66 miljoner olika “dokument” om vad som försigår i världen just nu.

Vad jag förstår är det en ensam person som ligger bakom FlowingData och just detta projekt beskriver han som “an effort to make this world data visible. More than anything though, it was a chance for me to mess around with some data.”

Entusiasm när den är som bäst & viktigast. Intressant hur självklarheter blir så mycket tydligare när de visualiseras på rätt sätt. Faktum är att mycket av det som presenteras i dessa grafer och diagram är information som finns på en armlängds avstånd varje dag, men något vi ändå väljer att inte ta till oss. Visuell tydlighet är kanske det som får oss att “svälja” även det vi inte vill inse?

Tipstack @martenekenberg.

369 Maintained Relationships on Facebook

“Facebook and other social media allow for a type of communication that is somewhat less taxing than direct communication. Technologies like News Feed and RSS readers allow people to consume content from their friends and stay in touch with the content that is being shared. This consumption is still a form of relationship management as it feeds back into other forms of communication in the future. For instance, a high school friend uploads a photo of her new puppy and this photo appears in your News Feed. You click on the photo, browse through a host of other photos and discover that she has also gotten engaged, which may lead you to reach out to her.”

En av Facebooks researchers Cameron Marlow har nu kommenterat den senaste tidens snack om hur många relationer som upprätthålls på insidan av Facebook, hur detta sker rent logiskt samt vilken spridning det har över de olika köns och åldersgränserna.

Ovanstående citat redovisar grundbulten i hur man umgås på Facebook och framförallt varför/hur nya kontakter tas.

Med den nya öppna Statusfunktionen som kommer – Kommer inte Twitter bli mer av en live-rss och Facebook ett hemvist för “allt”. I ljuset av detta varför skall företag ens bemöda sig med att lära sig twitter? För att posta relevant innehåll?

359 Printmedias överlevnad

Fann nyligen en paneldebatt med Jeff Jarvis ifrån Buzzmachine, Carolyn McCall ifrån Guardian, Michael ifrån TechCrunch (Lätt galen) och Tyler Brulé där man talar om ny/gammal-media på DLD i Tyskland.

Det är ofta smärtsamt att se folk säga samma saker om Online/Print. Dessa “saker” tycks dessutom ständigt återkomma i det samtal om det skifte som pågår. Men med två av Storbritanniens skarpaste på ämnet, Monocle och Guardian, kom en rad intressanta insikter ur samtalet.

Carolyn från Guardian menar att de slutat se på saker som gammalt och nytt, utan att de lever efter synen att “allt vi gör är media”. Medan Tyler Brulé snarare rättfärdigar sin något dyra produkt med att tidningsläsare i framtiden går mer mot “att stötta en enskild publikation för att de tycker att den erbjuder något extra.”

Personligen är jag benägen om att hålla med om det senare, trots Kliché-tonaliteten .
Det sägs ju att den bästa insikten är våra egna konsumtionsmönster när vi skall försöka förstå andra. Jag själv väljer framförallt printprodukter utifrån den teorin som Tyler talar om. Viktigt att kommaihåg är att Monocle är långtifrån ensamma på marknaden, men lyser något klarare än sina motståndare som alla har stora mediehus i ryggen. Varför? För att de vågar definiera vad och varför de gör vad de gör.

Det är det som styr fortlevnad av print/online. Inget dör över en natt om det existerar en god idé som omgärdas av bra metoder.

Titta på paneldebatten hos DLD genom att klicka här.

362 Kulturell tillhörighet och arbete

“This urge happened to coincide with my discovery of the Detroit electronic music scene. Detroit techno was at the height of its popularity. There were parties every week and I thought it was the coolest thing I had ever come across. Every time I bought a new record it was a mini life-changing event. And the best part was that art and design were a huge part of the experience!”

Nyligen kom jag över en kortare essä av en grafisk designer vid namn Justin Fines. Han talar om dansmusikkulturen kopplat till hans lust att fortsätta skapa. Kontentan är att alla som “gör” behöver vara i ett sammanhang där de känner samhörighet och kulturell tillhörighet.

Utbildningsinstutitionen gav honom inte det sammanhang han letade efter. Han funderade tillomed på att sluta inom designvärlden. Men kulturen kring dansmusik höll honom kvar. Kräver allt skapande arbete bas i popkultur?

Hos Zeus Jones diskuterar man “kultur” som den sists existerande fördelen hos företag som vi känner dem i dag. Alla andra faktorer som tidigare varit centrala inom företag har ersatts av kollektivistiska möjligheter att organisera sig online.

Här undrar jag dock vad som sker då en människa t.ex. varslas ifrån ett starkt kulturellt viktigt arbete? Är det då fråga om en kulturlöshet? Inte direkt troligt då den kultur vi är del av och växer upp med tycks forma oss mer än den kultur vi möter på en arbetsplats. Är då egentligen arbetsplatsen så viktig som kulturell centralitet? Eller är det istället frågan om en ständig influens av kultur för att hålla det kreativa kapitalet kokande?

351 ATT. TITANÄGGSJURYN

“Vi har i detta nu 91 nya medlemmar, men antalet medlemmar ökar explosionsartat. Över 600 är inbjudna att vara med i gruppen som är en så kallad öppen grupp där vem som helst kan ansluta sig.”

324 GRATIS MUSIK-CASE

Efter att ha hört åtta dagars rättegång är det svårt att inte tänka att lösningar är det som måste komma till musikbranschen. En förhållandevis gammal, men enligt min vetskap unik sådan är det göteborgsbaserade skivbolaget Srvic modell för den nya tidens musikbransch. För ungefär sex månader sedan startade man en medlemsklubb som gav möjlighet att för en kostnad om 20€ under ett år få nya releaser skickade till sig digitalt, tillträde till fester, förhandslyssningar. Helt enkelt lite förhandstips före den “stora massan”. Unikt i konceptet är att personerna bakom Srvic valt dialog och öppenhet före skygglappar och världsfrånvändning. Efter en enkel nätbetalning om 20€ får man ett inlogg skickat till sig som ger tillträde till en skyddad inloggningsdel där din epost gäller som tillträde tillsammans med ett lösenord. Där kan du precis som i en webbutik titta på omslag och info samt välja vad och hur du vill ta hem till din hårddisk.

Personerna bakom Srvic håller också medlemsbasen uppdaterat via personligt formulerade utskick där transparensen meddelar saker som att “Total inflation råder inom popmusiken idag, då den mångfaldigas och distribueras obegränsat genom datakopiering. Mot bakgrund av detta faktum släpper Service nu The Embassys nya singel “You Tend To Forget” på 12″ vinyl i tre exemplar, med artwork av Carl Hammoud.” Nyckeln är att man speglar samtiden, är en del av den kultur man själv manifisterar och vågar utveckla, men samtidigt kan man lätt ironisera över vad t.ex. det förändrade medielandskapet gjort mot t.ex. små skivbolag. Denna ironi blir både tydlig och skarp mot såväl “pirater” som stora majorbolag.

Min poäng är att detta inte borde vara en omöjlig affärsmodell för stora skivbolag.
I stället för att lägga pengarna på E-Cards, Kampanjesiter, Avtal med webbutiker, Radioavgifter, TV-avgifter, distrubutionsavgifter borde man skala ned och identifiera för vem man faktiskt släpper musik. Inte att man gör utan varför man gör. Skivbolagens problematik vilar i att de vill tilltala så många som möjligt. Samtidigt blir detta tilltag svårt då man har en produkt att sälja. Säg det majorbolaget som är agenten som bär på kulturella värden som skall föras vidare till nästa generation eller ut i samhället. Det går faktiskt att sälja kultur – men då krävs en enorm samtidskunskap och ett ännu större engagemang.

Självfallet kommer det ständigt att existera den sortens skivor som bör och skall nå “den stora massan”. Det kan inte vara en sista utpost att skivbolagen i dag säljer väl valda produkter på landets bensinmackar. Men det blir paradoxalt att höra skivbolagsdirektörer tala om “förlorad återväxt” då man menar att den unga målgruppen är de som främst väljer nedladdning.

Den dagen Srvic skickade sitt erbjudande till mig betalade jag på 2 min. Har sedan dess njutit av ett antal av deras releaser, talat med beundran bland vänner om att någon, förutom Spotify, tycks ha uppfattat att vi faktiskt lever på 2000-talet.

Ett litet gratis case. För de som vill förstå.

Fotnot:
Buda på The Embassy-skivan här.

Skånska Bob Hund har gått steget längre och säljer sin singel i ett ex på ebay med tillhörande vinylspelare

Kolla The Swedish Model” .

309 Microsoft och framtiden

Säga vad man vill om Microsofts rätt och fel. Ingen kan dock spekulera om framtiden genom färg, form och extremt påkostade filmproduktioner. Intressant är, vad jag uppfattar, att allt bygger på vad som faktiskt är realitiskt och genomförbart. Dock först 2019. . .

Var är Apples filmer av det här slaget?

Videon visades på Wharton Business Technology Conference i Fredags.

Via I Started Something.

Edit:

Adderar slides nedan som går på djupet av de olika delarna.

303 Dagens studie

Facebooks hussociologer bekräftar det som många redan talat om och trott. Trots hundratals vänner interagerar såväl “typiska” män som kvinnor enbart med en liten krets av de som finns på kompislistan. Man talar inte längre om benämningen “nätverkande” utan snarare om “utsändningar” av det egna livet i form av foton, statusrader och liknande till ytterkanterna av de tidigare så omtalade Dunbar-cirkeln.

Att notera är också att kvinnor interagerar mer än män i alla tänkbara fall enligt studien.

Mer här och här.