170 Vem är välkommen i ditt nätverk?
“And these communities blossomed, starting with close friends and family then expanding to include co-workers and long lost childhood chums, finally welcoming obscure acquaintances and total strangers with whom we’ve never had a face to face conversation. We decided that to know and be known was a good thing, but never really thought it through.”
PSFK skriver dagens läsning bortom Twitter-hajpen. Har berört ovanstående i en post om Facebook i kontrast med bilddelningstjänsten Flickr.
Att dela sociala objekt kräver tillit till ditt nätverk. Först och främst kommer tilliten till ditt nätverk av de egna regler som du själv sätter upp. Detta är inte enkelt om man till en början släpper in personer utifrån en hög toleranströskel.
Låt oss göra antagandet att alla som börjar med en webbtjänst under en hajp har hög tolerans kring vilka de släpper in i sina nätverk. Detta kan på sikt innebära att flertalet användare blir mindre aktiva pga. att deras nätverk blir för stort. Man kan helt enkelt inte förenkla sitt liv som det var tänkt, om personer bortom ens inre krets ser alla steg man tar.
I ljuset av Twitter – Hur många vill/vågar utnyttja tjänstens fulla potential om sex månader när 300 bekanta följer varje ord man skriver?
Ingen som funnits på Twitter ett par veckor kan ha undgått anstormningen av främst svenska användare under den sista tiden. Tjänsten huserar nu stolt Alex Schulman, Johan Wirfält, Kjell Häglund, Andres Lokko och många fler. Alla har öppna profiler och kan därmed läggas till vilket nätverk som helst. Inga konstigheter om man ändå är skribent i en stor tidning. Ett annan exempel är superplannern Russell Davies som har gjort sin sida privat, eftersom de flesta som har för avsikt att lägga till Davies i sitt nätverk rimligen inte är personer i hans närmaste krets. Valet av brukningssätt faller alltså mellan att konstruera din personlighet ytterligare, vilket inte är en svårighet för en person som redan rör sig i offentlighetens ljus. Vill du dock kontrollera utkomsten av dina aktiviteter online så är risken att du tvingas bli mer restriktiv.
Jyri Engeström har givit en generell beskrivning av Jaiku som sammanfattar vad statusuppdaterade/microbloggande är för mig – “de som är nära dig skall kunna vara nära oavsett om du är där de är”. Man talar alltså inte om att alla som på något vis känner dig, är relaterade till dig, eller arbetat med dig skall följa varje steg du tar på internet. Då kommer verktygen som skall föra oss närmare föra oss ännu längre bort ifrån varandra.
Jag ser en risk att “en dag på Twitter” kan komma att bli ungefär som en morgon i tunnelbanan. Människor kommer börja välja hur de agerar och taktfullt ouppmärksamma de personer som inte hör hemma i deras nätverk, eller de du väljer att hänge dig åt just då – även på Twitter. Den slutgiltiga lösningen kommer att handla om att avsluta dina konton eller fullkomligen anpassa din aktivitet i det verktyg som skulle vara en förlängning av dig själv.
Tråkigt långt ifrån grundidén – att bygga din personlighet eller att “vara dig själv”.
Vidare läsning hos New York Times i samma ämne – “Too many online friends?”
3 Comments »
RSS feed for comments on this post. TrackBack URI
Leave a comment
Powered by WordPress with Hiperminimalist Theme design by Borja Fernandez.
Entries and comments feeds.
Valid XHTML and CSS.
En viktig sak att ta upp i ljuset av Facebook / Twitter etc, är ju att de ofta används för att bygga den ‘offentliga’ personen av vem man är. Twitter är spännande eftersom den ändå är lite mer ‘privat’ än Facebook, men man tvingas ändå sätta ner pennan på gråskalan mellan privat och offentligt varje gång man postar.
Idag har vi fler och ännu mer lättanvända verktyg för att klyva oss själva i tu; vårt privata jag och vår offentliga spegelbild. Frågan/påståendet är fortfarande högaktuell efter hundra år, att den moderna kvinnan/mannen är schizofren.
Comment by Erik Wåhlström — January 30, 2009 #
Grym reflektion Erik. Men är Twitter verkligen mer privat? Du käner väl så för att vänantalet än så länge är lägre där än på facebook? Det är lite min poäng. Sen att “bygga profil” eller vara “sig själv” tror jag är en fråga om individens högre syfte. Men visst har vi alla ett dubbelt drag. Vad gör jag på den här bloggen liksom?
Comment by Johan Loman — January 30, 2009 #
Fin post och fin blogg!
Jag tror dock att den sociala epidemi som drabbar tjänster som Facebook och Twitter är barnsjukdomar i en ny kommunikation som kommer att reda sig själva:
Ser man framåt uppfattar jag utvecklingen ungefär så här
1. Facebook Connect, Open ID och motsvarande kommer i allt större mån följa med vår närvaro över online och “anonym” blir i större mån ett tillval än en utgångspunkt.
2. En större del av vårt arbete eller mer specifika uppgifter läggs online (ex. Google Docs, Zoho) och vi börjar i allt större del skapa sociala grupper för olika syften på internet.
3. I ett längre perspektiv blir vi då bekvämare och effektivare i att ranka och kategorisera våra kontakter. Även inom tjänsterna börjar vi kommunicera mer gruppspecifikt (ex Twitter: @public Commenting Johan Lomans latest blogpost kontra @friends Still at the office, after work anyone?)
Rankingen, eller snarare grupperingen, av kontakter kommer vara en plågsam process funktionellt och socialt men jag tror att den kommer övervinnas när Facebook Connect etc vinner större mark parallellt med att fler uppgifter flyttas till nätet.
Jag ska försöka skriva ett ordentligt inlägg som fortsättning på detta någon gång efter helgen.
Comment by Carl Waldekranz — January 30, 2009 #